Gunillas stora vårturné

Sen premiären av Kärlek, Drömmar och Fjärilar den 10 januari har Gunilla och Rebecca gjort 20 föreställningar av ca 35. De har hunnit bl.a. göra 2 hembesök. En av hembesöken var hos en äldre par som hade svårt att ta sig ut så det blev en intim föreställning med 5 personer i publik, med Rebecca inräknad. Förra veckan var Gunilla och Rebecca på Lindängens vårdhem i Malmö som har en avdelning på teckenspråk.
Gunilla summerar besöket i Malmö och reflekterar över att förutsättningar ser olika ut i Sverige; Det är en fin upplevelse att få besöka äldre döva på äldreboendet där alla använder teckenspråk, det känns som att det fortfarande finns hopp för andra döva Sverige att kunna få samma vård på livets slutskede på sin ort. Det är mer vanligt som jag har sett under turnén är att äldre döva och hörselskadade lever i hemmet och har en kontaktperson från kommunen som får kurser på teckenspråk via kommunen så de kan kommunicera lite. Det är skillnad på hur äldre döva, vuxendöva och hörselskadade bemöts i Sverige, det beror mycket på var man bor för att kunna få rätt vård och stöd på svenskt teckenspråk. Det känns orättvist. Rebecca kommenterade om besöket i Malmö att hon själv skulle vilja bo där när hon blir äldre.

Gunilla i action på Svenska Kyrkan teckenspråksverksamhet i Göteborg

Publiken har bestått främst av äldre döva och hörselskadade, men andra har ibland kunnat hitta till föreställningen. Till exempel i Umeå blev det en mixad publik med döva, hörselskadade, personer med dövblindhet och studenter från Strömbäcks folkhögskola samlades för att se Kärlek, Drömmar & Fjärilar. Gunilla har hittills upplevt fina publikrespons på samtalen som hålls direkt efter föreställningen, folk gör en resa i minnen när de ser Gunilla berättar om sin barndom och sitt liv, och om hennes 35 år på Riksteatern Tyst Teater. Jag, Mia Modig, var med på publiksamtal i Borås Dövas Förening där personerna berättade om minnen från Vänersborg och Växjö, yrkesskolor för män respektive kvinnor. Många tog upp även om hur deras familjer brukade döpa andra människor i deras omgivning för olika persontecken, det brukar locka till skratt då vi  får se familjernas uppfinningsrikedom. Många tar upp om olika föreställningar de har sett med Gunilla i, frågar efter Jianu Iancu och Vineta Lyxell, två tidigare skådespelarkollegor till Gunilla. Det fina med publiksamtalen är att samtalen fortsätter efter Gunilla och Rebecca lämnat lokalen och reser till ny plats.

Turnéliv har gått bra, inga större kriser har tillkommit under turnén. Det var bara en gång under de här 20 föreställningar då Rebecca och Gunilla har känt av baksidorna av turnélivet. De blev försenade till Nässjö med 3 timmar pga tågen hade problem med kylan och kom fram 15 minuter före utsatt föreställningstid där det satt ca 20 personer i Nässjö och väntade på dom. Föreställningen kunde starta efter 30 minuter då hann Gunilla göra sig i ordning.

Gunilla i Örebro Länsteatern, på Nya China.

Det är första gången Riksteatern Tyst Teater testar ipods med text och hittills har vi bara fått fina respons från publik som inte behärskat teckenspråk fullt ut. Kommentarerna har varit bl.a. de kände att det blev till en positiv upplevelse att kunna ta del av scenkonst på teckenspråk via ipods. Gunilla och Rebecca var i Kristianstad förra veckan, arrangören Lena på Kristianstads Teaterförening räckte över en lapp till Rebecca och Gunilla där det stod:
”Oehört mycket tack för en fantastisk stund. Vilken upplevelse! Det gav mig många tankar. Det har också gett mig kunskap om hur jag ska arbeta vidare – som arrangör och bygga nätverk med döva och hörselskadade!” Vi på Riksteatern Tyst Teater tackar för de fina orden och är oerhört glad för respons vi fått av Kristianstads Teaterförening och Lena!

Det som väntar Gunilla och Rebecca är ett gästspel i Finland och ytterligare föreställningar i Sverige fram till sommaren.

/Mia