Dövas Dag i Sundsvall

Årets upplaga av Dövas Dag var i Sundsvall och arrangerades av Medelpads Dövas Förening. Temat var ”Vi är olika men lika”. Riksteaterns Tyst Teater var också på plats som cirka 500 andra personer. Kommunikatören Elsa Brunemalm deltog båda på fredagens konferens och lördagens mässa. Konstnärliga ledaren Josette Bushell-Mingo, producenten Mia Modig och arrangörstödet Rebecca Hellqwist deltog på lördagens mässa. Riksteaterns Tyst Teater hade ett eget bord på mässan och även en egen punkt då Josette och Mia berättade om Tyst Teaters produktioner år 2014, vilket kommer att fyllas med båda skratt och allvar. Se nedan för några bilder från Dövas Dag. Fler bilder finns vår Instagramkonto (länk) och även på Medelpads Dövas Förenings Facebooksida (länk). Nästa år kommer Dövas Dag att hållas i Hässleholm. Vi ses där!
» Läs mer här om Dövas Dag

Dövas Dag

Tredje helgen i september varje år firas Dövas Dag i Sverige. Hur började det? Redan på 20- och 30-talet ordnade dövföreningarna De dövstummas dag. Bland annat ordnade dövföreningarna i Halmstad, Malmö, Motala och Vänersborg. Träffarna var mer eller mindre regelbundna. Då träffades de en söndag i september och upplevde samhörighet vilket var otroligt värdefullt.

Foto: Dövas Dag år 1970 i Skansen firades med en teaterföreställning. Här spelar Lars-Åke Wikström en fjärdingman och Birgit Ulfsparre en rik bonddotter.

Att göra Dövas Dag till en etablerad händelse varje år diskuterades flera gånger under 1900-talets mitt. Frågan diskuterades på SDR:s kongresser, nordiska kongresser och världskongressen. På den internationella studiekonferensen i Rom år 1957 bestämdes det att Dövas Dag skulle firas den sista söndagen i september eftersom den första världskongressen ägde rum i Rom september 1951. Från år 1958 började alltså Dövas Dag firas över hela världen. Syftet var att göra samhället mer medvetna om döva; ”att göra de problem döva brottas med mer allmänt kända”.

I Sverige började dövföreningarna fira Dövas Dag var och en för sig. Cirka 2000 personer deltog när SDR ordnade Dövas dag och Dövas riksdag i Stockholm år 1969. SDR började sedan organisera regionalt Dövas Dag från år 1973. Dagen firades då på tre platser i Sverige samma dag varje år. Från och med år 2002 ordnas Dövas Dag endast på en ort med konferens, öppet forum och underhållning. Syftet är fortfarande i grunden samma.

Härnäst stundar Dövas Dag i Sundsvall. Vi ses där!

Källa: ”Den gemensamma kraften” av Beata Lundström
Foto: Ur boken ”Som en syskonkedja” av Stockholms Dövas Förening

Gunillas stora vårturné

Sen premiären av Kärlek, Drömmar och Fjärilar den 10 januari har Gunilla och Rebecca gjort 20 föreställningar av ca 35. De har hunnit bl.a. göra 2 hembesök. En av hembesöken var hos en äldre par som hade svårt att ta sig ut så det blev en intim föreställning med 5 personer i publik, med Rebecca inräknad. Förra veckan var Gunilla och Rebecca på Lindängens vårdhem i Malmö som har en avdelning på teckenspråk.
Gunilla summerar besöket i Malmö och reflekterar över att förutsättningar ser olika ut i Sverige; Det är en fin upplevelse att få besöka äldre döva på äldreboendet där alla använder teckenspråk, det känns som att det fortfarande finns hopp för andra döva Sverige att kunna få samma vård på livets slutskede på sin ort. Det är mer vanligt som jag har sett under turnén är att äldre döva och hörselskadade lever i hemmet och har en kontaktperson från kommunen som får kurser på teckenspråk via kommunen så de kan kommunicera lite. Det är skillnad på hur äldre döva, vuxendöva och hörselskadade bemöts i Sverige, det beror mycket på var man bor för att kunna få rätt vård och stöd på svenskt teckenspråk. Det känns orättvist. Rebecca kommenterade om besöket i Malmö att hon själv skulle vilja bo där när hon blir äldre.

Gunilla i action på Svenska Kyrkan teckenspråksverksamhet i Göteborg

Publiken har bestått främst av äldre döva och hörselskadade, men andra har ibland kunnat hitta till föreställningen. Till exempel i Umeå blev det en mixad publik med döva, hörselskadade, personer med dövblindhet och studenter från Strömbäcks folkhögskola samlades för att se Kärlek, Drömmar & Fjärilar. Gunilla har hittills upplevt fina publikrespons på samtalen som hålls direkt efter föreställningen, folk gör en resa i minnen när de ser Gunilla berättar om sin barndom och sitt liv, och om hennes 35 år på Riksteatern Tyst Teater. Jag, Mia Modig, var med på publiksamtal i Borås Dövas Förening där personerna berättade om minnen från Vänersborg och Växjö, yrkesskolor för män respektive kvinnor. Många tog upp även om hur deras familjer brukade döpa andra människor i deras omgivning för olika persontecken, det brukar locka till skratt då vi  får se familjernas uppfinningsrikedom. Många tar upp om olika föreställningar de har sett med Gunilla i, frågar efter Jianu Iancu och Vineta Lyxell, två tidigare skådespelarkollegor till Gunilla. Det fina med publiksamtalen är att samtalen fortsätter efter Gunilla och Rebecca lämnat lokalen och reser till ny plats.

Turnéliv har gått bra, inga större kriser har tillkommit under turnén. Det var bara en gång under de här 20 föreställningar då Rebecca och Gunilla har känt av baksidorna av turnélivet. De blev försenade till Nässjö med 3 timmar pga tågen hade problem med kylan och kom fram 15 minuter före utsatt föreställningstid där det satt ca 20 personer i Nässjö och väntade på dom. Föreställningen kunde starta efter 30 minuter då hann Gunilla göra sig i ordning.

Gunilla i Örebro Länsteatern, på Nya China.

Det är första gången Riksteatern Tyst Teater testar ipods med text och hittills har vi bara fått fina respons från publik som inte behärskat teckenspråk fullt ut. Kommentarerna har varit bl.a. de kände att det blev till en positiv upplevelse att kunna ta del av scenkonst på teckenspråk via ipods. Gunilla och Rebecca var i Kristianstad förra veckan, arrangören Lena på Kristianstads Teaterförening räckte över en lapp till Rebecca och Gunilla där det stod:
”Oehört mycket tack för en fantastisk stund. Vilken upplevelse! Det gav mig många tankar. Det har också gett mig kunskap om hur jag ska arbeta vidare – som arrangör och bygga nätverk med döva och hörselskadade!” Vi på Riksteatern Tyst Teater tackar för de fina orden och är oerhört glad för respons vi fått av Kristianstads Teaterförening och Lena!

Det som väntar Gunilla och Rebecca är ett gästspel i Finland och ytterligare föreställningar i Sverige fram till sommaren.

/Mia

Nobelpristagaren sa ja!

Jag är så exalterad, håller på med den nya föreställningen Tyst Teaters Kärlek, drömmar och fjärilar med och av Gunilla Vestin Wallin och Debbie Z. Rennie. I föreställningen kommer tre dikter av Tranströmer användas och efter flera mail dit och hit för att ta reda på hur vi kan få visningsrätt för dikterna.

Idag fick jag tag på rätt kontaktperson, inte mindre än självaste Monica Tranströmer som sa att det var inga problem för dom att låta Kärlek, Drömmar och Fjärilar att använda Tomas Tranströmers dikter.  Jag som producent var väldigt tveksam till en början att ta med Tranströmers dikter i produktionen. Jag tänkte bland annat på visningsrätt och liknande producent-frågor, speciellt när vi ska använda material från en poet som också får årets Nobelpris i litteratur.. !!

Hela produktionen andas nu av ny energi och är väldigt taggade till premiären 10 januari på Stockholm Dövas Förenings lokal i Globen. En premiärinbjudan ska givetvis skickas till Tranströmer!

Minsta teaterbesökaren och riktiga pengar

Solen tycks följa efter Pippigänget!

Träden bjöd på fantastiskt färgfyrverkeri på vägen till Linköping, hösten var kommen men våren är med på något märkligt sätt ändå.

Efter föreställningen fanns det en liten flicka på kanske tre år, som var dagen till ära klädd i en klänning med pippimotiv och sa hela tiden: Pippi, pippi, pippi! Men även här fanns många äldre bland publiken och som sa att det var nostalgi att se Pippi Långstrump och hennes vänner. Och äntligen kunde de se den på teckenspråk, sa de. Man är aldrig för gammal för Pippi!

Nästa anhalt var Örebro med två föreställningar, där var en fråga återkommande bland barnen: Är det riktiga pengar? Bülent Yalcin, som spelar Tommy och även Pippis pappa Efraim, hade i den senare rollen en magisk stund med ett försvunnet guldmynt, fick därför denna fråga: Kan jag ta en peng så jag kan trolla som du?

Det skulle bli tomt i väskan om hela Sveriges barn tog en peng, men du kan använda en femma istället, blev svaret. Eleven nickade glatt och vi tror att där gick en blivande trollkarl.

Efter sista föreställningen fick vi veta att den minsta teaterbesökaren var två månader! Ja, det ska börjas i tid och vad vore inte bättre än att börja med Pippi. Det var även en annan liten tjej i full Pippimundering, orangea flätor och olikfärgade strumpor som direkt efter föreställningen tog plats på scen: Jag är också Pippi!

Det är då barnteater är som bäst!

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben, till Leksand som är nästa anhalt.

 

Premiärsuccé, Pippilängtan och tågäventyr!

Efter 8 veckors repetitioner med fantastiska regissören Debbie Z. Rennie packades ned den underbara Pippiscenen, gjord av Märta Fallenius, för färd till Göteborg. Även Pippiperuken var nedpackad tillsammans med sminket som trollades galant fram av sminkösen Eva Rizell. Nu skulle äventyret, som flätades samman av tre Pippiböcker under fabulöst arbete av Tora von Platen, börja!

Scenmästaren Carina Jernberg åkte före och byggde upp Villa Villerkulla och dess uppfinningsrika gömmor. Det kändes som en evighet innan premiären, men när vi äntligen äntrade scenen kändes det underbart! Efteråt mötte vi glada barn: Vi har längtat efter en teckenspråkig Pippiföreatällning!

Många barn kom fram till Pippi, Annika och Tommy med stora leenden. Det kändes glädjefyllt att ge barnen ett riktigt äventyr på teckenspråk, sa Bülent Yalcin, som spelar Tommy. Det var roligt att se barnen sitta där med ögon stora som tefat under föreställningen, tyckte Mette Marqvardsen, som spelar Annika.

Nästa stad var Vänersborg och även där togs vi emot av glada barn, efteråt frågade de: Är Pippi stark på riktigt?
Det syntes även där att Pippi är efterlängtad, världens starkaste flicka som äntligen visades på deras språk.

Efter föreställningen möttes vi av ett riktigt vårväder! Tåget kom in när vi satt o lapade sol, såg på informationen att det var vårt tåg som kom så vi tog plats. När konduktören tog våra biljetter, sa hon: Ojdå!
Det visade sig att vi satt på fel tåg! Istället för Stockholm var vi på väg till Göteborg – igen. Konduktören var bussig o fixade nya biljetter även om det innebar plus två timmar tills vi kom hem.

Nästa anhalt var Jönköping som även där gassade i härligt solsken. Efter föreställningen gick vi till barnens skola där de fick en frågestund med oss och vi fick bl.a. frågan om vi var döva på riktigt.

Sammanfattningsvis kan vi se en verklig Pippilängtan bland barnen. Många av dem sa att de har läst om eller sett Pippi på film, att hon är deras idol. En sa att Pippi finns i hela världen.

Nu finns hon även på teckenspråk. Att se en föreställning på sitt språk är en rättighet. Det borde vara självklart.

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben till Linköping!

Nu börjar det verkligen att hända saker kring Fame!

Med hjälp av Juli af Klintberg, Helena Wästbom, Christian Dywik kunde vi visade upp vår ide under Riksteaterns Anbud Live (se foto nedan). Vi lekte med kostymval och lärde ut hur publiken de skulle teckna Fame. Vår önskan är att två-tre städer ska kunna livesända produktionen och det verkar finnas ett stort intresse.

Jag har nu inlett de 24 till antalet olika workshops/ möten i Örebro för att träffa Örebro länsteater, samt politiker från både lokal och regional nivå. Nästa besökt för hennes del blir i Örebro 15 oktober.

De som kommer framföra Fame är en blandning av professionella och döva amatörer, samt teckenspråkiga artister från Stockholm, Örebro. Det kommer även anordnas kringarrangemang med organisationer som We Sign, dövskolorna, och Örebro län.

Det är ett stort och spännande arbete!
/Josette Bushell-Mingo

Läs mer om Fame – Viskualen på www.riksteatern.se/visukal

Försök till en sammanfattning från WFD

som har varat i 168 timmar, 10080 minuter och 604 800 sekunder! Teckenspråkiga döva och hörselskadade från hela världen har samlats i Durban för att utbyta erfarenheter, få inspiration och gå samman för kampen till ett fullvärdigt liv. 2100 registerade kongressdeltagare, Hotell Hilton har fått persontecken för alla kongressdeltagare antingen sover där eller äter där eller har sin sociala umgänge där på kvällarna.

Teknologin har verkligen utvecklats, med tanke på världkongress i Madrid 2007 då hade folk knappt hört uttrycket WIFI, smarta mobiler med mera. Denna kongress har det facebookats, twittrats och bloggats som aldrig! Vi följer flera svenskar som är här i deras twitter och facebook, och får ta del av deras funderingar och kommentarer om alla olika seminarier och workshops här.

Teman som avhandlats här är utbildning på teckenspråk, dövstudier, utvecklingsländer och mänskliga rättigheter. Föreläsarna i seminarierna som har under fyra år forskat, jobbat och utvecklat dessa teman utifrån teckenspråkiga döva, hörselskadade och personer med dövblindhets vardag och situtation i hela världen. En exempel på det är temat Deaf Gain, vad kan döva, hörselskadade och personer med dövblindhet ge världen? Vad kan världen få nytta av  gruppen som ser världen genom händerna och ögonen? T.ex. ljusdesigner, tv-spelutvecklare, jobba med 3D+ 4D teknologin med mera.   

På kvällarna har det bjudits på lite kulturaktiviteter. Vi har sett en teatergrupp från Cape Town, Silent Theatre från Uganda och en filmkväll. Flera kulturarbetare som är här i Durban har diskuterat att starta en internationell kulturnätverk.

För att sammanfatta hela veckan på en enda inlägg som dessutom inte får vara lång; det är ett ställe att samla kraft för de kommande fyra åren, til nästa världkongress Istanbul 2015. Med målet att göra världen till en bättre plats för alla.

/Mia och Anna

Riksteaterns Tyst Teater på plats i Durban!

Mia Modig och Anna Ljungqvist är på plats i Durban, Sydafrika för att delta i sextonde världkongress för döva (World Federation of Deaf, WFD) som startades 1951 i Rom, Italien. Denna världkongress firar också att förbundet fyller 60 år. Under helgen 15-17 juli var det generalförsamling med 73 organisationer från hela världen på plats för att bland annat välja ny förbundsstyrelse mellan 2011-2015 samt röstat fram nästa världkongress-stad 2015 som går till Istanbul, Turkiet. Mellan 18 juli – 24 juli är det en vecka fyllt med seminarier, möten, nätverkande och här finns det även tre teatergrupper och tre filmer som ska visas under veckan, därbland Silent Theatre från Uganda. Spännande vecka väntar oss!

Igår, 18 juli, var det invigning á la Sydafrika! Vi fick se allt från gospel på teckenspråk, dans, performance från 8 dövskolor som finns i området, vi fick också lyssna till kongressens öppningstal från bland annat FN-representanten Shuaib Chalklen som skrivit FN-rapport om hur situtationen ser ut för personer med funktionsnedsättning i hela världen. Han nämnde bland annat att det finns 1 miljard människor som har funktionsnedsättning. WFDs siffra på antalet döva i världen är ca 70 miljoner. 

På invigningen fick alla i publiken en trumma var som vi kunde också trumma på. Tolkförfarandet är fascinerade för oss hörande. På storbildsskärm kan man se Sydafrikansk teckenspråkstolk och Internationell teckenstolk och så skrivtolkas allt till engelska. Snacka om total tillgänglighet för alla inblandade. Kanske inspiration till framtida tillgänglighetsarbete i Sverige?

Bilder kommer senare!

/Mia och Anna i Durban, Sydafrika