Dövas Dag

Tredje helgen i september varje år firas Dövas Dag i Sverige. Hur började det? Redan på 20- och 30-talet ordnade dövföreningarna De dövstummas dag. Bland annat ordnade dövföreningarna i Halmstad, Malmö, Motala och Vänersborg. Träffarna var mer eller mindre regelbundna. Då träffades de en söndag i september och upplevde samhörighet vilket var otroligt värdefullt.

Foto: Dövas Dag år 1970 i Skansen firades med en teaterföreställning. Här spelar Lars-Åke Wikström en fjärdingman och Birgit Ulfsparre en rik bonddotter.

Att göra Dövas Dag till en etablerad händelse varje år diskuterades flera gånger under 1900-talets mitt. Frågan diskuterades på SDR:s kongresser, nordiska kongresser och världskongressen. På den internationella studiekonferensen i Rom år 1957 bestämdes det att Dövas Dag skulle firas den sista söndagen i september eftersom den första världskongressen ägde rum i Rom september 1951. Från år 1958 började alltså Dövas Dag firas över hela världen. Syftet var att göra samhället mer medvetna om döva; ”att göra de problem döva brottas med mer allmänt kända”.

I Sverige började dövföreningarna fira Dövas Dag var och en för sig. Cirka 2000 personer deltog när SDR ordnade Dövas dag och Dövas riksdag i Stockholm år 1969. SDR började sedan organisera regionalt Dövas Dag från år 1973. Dagen firades då på tre platser i Sverige samma dag varje år. Från och med år 2002 ordnas Dövas Dag endast på en ort med konferens, öppet forum och underhållning. Syftet är fortfarande i grunden samma.

Härnäst stundar Dövas Dag i Sundsvall. Vi ses där!

Källa: ”Den gemensamma kraften” av Beata Lundström
Foto: Ur boken ”Som en syskonkedja” av Stockholms Dövas Förening